Mitt under värsta covid-19-perioden i maj upptäckte jag nära nästippen en stor hudförändring som visade sig vara ett högaggressivt basaliom. Min hudläkare i Sverige diagnosticerade rätt på en gång och berättade att Mohs kirurgi var det jag helst skulle ha. Men sjukhuset i Stockholm kunde inte hjälpa mig inom en rimlig tid. Det var mycket skrämmande. Jag hittade Hudkræftklinikken på nätet när jag googlade och skrev ett brev på vinst och förlust och frågade om det möjligtvis gick att få komma.
Jag har tyvärr flera basaliomoperationer bakom mig, dock på mindre känsliga ställen, och jag har inte bemötts bra på alla ställen i vården. Min tillit är helt klart skadad. Jag ställde väldigt många ingående frågor – ända in på operationen. Men jag fick alltid ärliga svar vilket jag uppskattade något enormt. Eftersom detta var nu under pandemin kändes det inte självklart att kunna komma till Danmark. Det var inget lätt arrangemang för mig. Men kliniken ordnade ett Letter of invitation och redan tre veckor efter vår första kontakt fick jag en operationstid i Köpenhamn.
Operationsdagen är faktiskt ett fint minne fast det också var något skrämmande. Lokalerna är ljusa och öppna och trivsamma. Det var mycket väntan under dagen men det var hela tiden någon som frågade och såg till att jag hade det bra. För mig blev det hela tre operationer med väntan mellan innan det var dags för en mer än en timmes rekonstruktion. Helt ärligt så var resultatet precis efter operationen för mig chockerande – eftersom jag då inte visste något om hur man gör för att lösa en sådan sak att täcka en sån stor bit som tagits bort. Jag var svullen och näsborren var hög. Hela dagen hade jag hållit modet uppe men just då kände jag mig överväldigad. Men nu är jag så enormt tacksam för att jag fick stöd med att påbörja min acceptansprocess genast.
Och – det viktigaste: Nu snart sex månader senare – ser det verkligen helt fantastiskt ut! Jag kan inte tro min lycka! Visst ser man en linje där lambån, som det heter, har fästs. Det blev många stygn! 27 om jag minns rätt? Men min näsform är exakt som förut! De flesta noterar inte ens att jag är opererad! Men inte nog med det. Skratt. Jag kan inte föreställa mig ett bättre sätt att få genomgå en sådan väldigt svår process man gör medan man hela tiden är vaken. Och jag hade ALDRIG ont. Har aldrig varit med om någon som bedövar så ömt – jag har tagit många bedövningssprutor i mitt liv.
Helt enkelt – en fantastisk operationsprocess trots att den också oavsett ju så klart var svår för mig som person. Dagen efter fick jag komma för en sista koll innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm. Därefter kom en tid som för mig nästan var jobbigast – själva läkeprocessen. Jag har ofta haft otur med en sådan, så därför fick jag som tur var antibiotika. Jag vätskade mycket och fick därför lite uppluckringar i huden som följd – inte ovanligt. Jag hoppas så klart att jag aldrig mer behöver göra en sådan här operation. Det är en oerhört utsatt process att gå igenom. Så många operationer – och så väntan däremellan.
Därför är värdet av att känna sig trygg och tillfreds i sällskapet med den som utför uppgiften helt ovärderlig. Dessutom är det fantastiskt att kunna få ha kontakt efteråt om det behövs. Jag fick all information och bilder efteråt till min journal i Stockholm. Jag kan inte föreställa mig en mer professionell hantering än den jag fick uppleva. Jag är så gränslöst tacksam!
Tusen tack kära Trine och även Bolette som var så klok att öppna denna klinik som det finns ett sånt enormt behov av! På statliga sjukhuset i Stockholm försökte man först påstå att det räckte med transplantation. Trots att studier visar att mer än hälften av alla såna chansningsoperationer leder till många fler operationer med sorgligt estetiskt resultat. Mohs kirurgi till alla i Skandinavien! Det är hög tid!
Tack Hudkræftklinikken! <3
All kärlek från Sarah
